Från första dagen känns Vietnam som ett land där allt är tillåtet. Mopeder kör på trottoaren, ett matstånd byggs upp mitt i vägen och klockan sex på morgonen sitter halva staden redan på en pall och äter pho. Den energin är precis vad du kom för, men den säger väldigt lite om hur landet faktiskt funkar.
Under kaoset ligger en kultur byggd på respekt, lugn och ansikte. Fattar du det öppnas dörrar i Vietnam som förblir stängda för turisten som har bråttom. Missar du det står du innan du vet ordet av och skriker åt en försäljare på marknaden som efteråt inte lyfter ett finger för dig.
Här nedanför står de oskrivna reglerna som gör din resa enklare, och de få skrivna som du verkligen behöver kunna. Vad du äter och dricker medan du är där har en egen sida: vår guide till mat i Vietnam.
Ansiktet: därför blir ingen arg
Den viktigaste regeln i Vietnam står inte på någon skylt: tappa inte humöret offentligt. Att förlora ansiktet betyder mycket här, både för dig och för personen framför dig. En resenär som höjer rösten för att bussen är sen eller notan är fel förlorar inte bara sitt eget ansikte i det ögonblicket utan den andres också, och med det varje chans att problemet fortfarande löser sig.
Det som faktiskt funkar är raka motsatsen. Håll dig lugn, le, ställ frågan en gång till. Du prutar på marknaden med ett skratt, inte med rynkad panna. Och du kritiserar aldrig någon inför andra. Gör du det blir vietnameser anmärkningsvärt vänliga och nyfikna, och lätta att få kontakt med.
Xin chào och båda händerna
En hälsning på vietnamesiska öppnar dörrar. ”Xin chào” räcker, och du behöver inte uttala det perfekt. Testa, så får du nästan alltid ett leende tillbaka.
Ge och ta emot saker med båda händerna: pengar, en biljett, en kopp kaffe. Släng aldrig pengar eller biljetter slarvigt på bordet, inte ens vid ett stånd när du har bråttom. Det är en liten gest som säger mycket i Vietnam om hur du ser på den andre.
Huvudet högt, fötterna lågt
Huvudet är kroppens högsta del, både bokstavligt och bildligt. Rör alltså aldrig vid någons huvud, inte ens ett barns, hur gulligt det än är. Fötterna är den lägsta delen: peka inte med dem mot någon, lägg dem inte upp på en stol, och i ett tempel pekar du aldrig med dem mot statyn.
Tempel och pagoder
Vietnam är fullt av tempel och pagoder, och de används fortfarande. Skorna av innan du går in, och axlar och knän täckta. Ha en tunn sjal eller ett par långbyxor i dagsryggsäcken, så behöver du aldrig vända i dörren.
Inne håller du dig tyst, går runt dem som ber och rör inte statyerna. Det gäller också ställen som känns som en sevärdhet: pagoderna i Hue, templen i Hanoi och Cham-templen utanför Hoi An är inget museum för dem som kommer dit.
Pruta, priser och skräddaren
På marknaden hör prutandet till, lugnt och med ett leende. Vid ett stånd utan prisskylt kommer du överens om priset i förväg, och för en åktur tar du Grab, för då står priset fast och det finns inget att förhandla om. Det som kostar backpackers pengar i Vietnam är nästan aldrig stöld, det är förvirring om priset efteråt. Mer om det står på vår Hanoisida.
Några situationer där du vill vara tydlig från början. Hos skräddarna i Hoi An kommer du överens om tyg, pris och antal provningar innan något klipps, och du beställer ingen kostym din sista dag. I en liten båt på floden frågar du om dricksen till kvinnan som ror redan ingår i priset, och med de som ror i Ninh Binh kommer du överens om dricksen innan båten lägger ut, oftast ett par euro per båt. Med skaldjur frågar du efter kilopriset och låter dem visa vikten på vågen. Och en cyclo som erbjuder dig en tur för nästan ingenting kan du lugnt låta passera.
Trafiken: att gå över gatan är en konst
Trafiken i Hanoi och Saigon är den största kulturchocken för många resenärer, och den har en egen regel: du går över i lugn, jämn takt, och trafiken styr runt dig. Spring inte, tveka inte, stanna inte halvvägs. Det är precis då det blir oförutsägbart.
Vid vägen håller du mobilen i fickan. Väskryck från en förbipasserande moped händer på riktigt, särskilt i Saigon och Hanoi, så bär väskan på sidan bort från vägen med dragkedjan mot kroppen. Samma sak i en öppen tuk-tuk eller bak på en Grab-moped. På Train Street i Hanoi stannar du bakom linjen och gör som personalen säger.
Mopeden och lagen
Mopeden är det bästa sättet att se Vietnam och också det som oftast går fel. Några saker som lagen säger, och som din försäkring säger också. Vietnam godkänner bara internationellt körkort enligt 1968 års konvention, och nästan varje moped du kan hyra har mer än 50 cc, vilket juridiskt gör den till en motorcykel. Utan rätt behörighet är du inte försäkrad, hur liten olyckan än är, och i provinsen Ha Giang kontrollerar polisen det aktivt sedan 2023. Om ditt eget körkort och din reseförsäkring täcker det är värt att reda ut innan du flyger. Hjälm är obligatoriskt och det kontrolleras, från Hue till Nha Trang. Att köra efter några öl är en dålig idé, inte minst för att polisen i Nha Trang kontrollerar alkohol aktivt.
Det praktiska: lämna aldrig ifrån dig passet som deposition hos en uthyrare, en kopia räcker. Fotografera mopeden med alla repor den redan har innan du kör iväg, för diskussionen när du lämnar tillbaka den är ett känt problem. Och har du aldrig kört moped förut är Hanoi, Saigon och Ha Giang-loopen de sämsta tänkbara ställena att lära sig på. Ta en easy rider där och njut av utsikten. Hur det går till står på vår sida om Ha Giang-loopen.
Foton: vad du inte ska fotografera
Fotografera inte militära byggnader, uniformer eller vägspärrar. I Vietnam är det ingen fråga om hyfs utan om lagen, och du vill inte förklara varför du fotograferade en kasern.
Med människor frågar du bara först. Och se efter var du står: de gula väggarna med blomlådor i Hoi An är fasaderna på folks hus, så posera inte där objuden. I Sapa går kvinnor från byarna ibland med dig hela dagen. Det är gästfritt, men på slutet förväntar de sig att du köper något av dem. Säg ett tydligt ja eller nej redan från början, det är bättre för alla. Köp inget av barn som går bredvid dig, hur svårt det än är. Mer om byarna står på vår Sapasida.
På ett homestay
På Ha Giang-loopen och i byarna runt Sapa sover du hemma hos folk, och det funkar annorlunda än ett hostel. Du äter det familjen lagar den kvällen: ett bord fullt av små rätter som alla delar på, och alla tar lite av allt. På kvällen kommer risvinet fram. Det är starkare än det smakar, och nästa morgon sitter du på en moped igen, så ett glas är ett bra tillfälle och tre är ett problem.
Det är enkelt där, och kallt på natten, särskilt uppe i bergen. Det är inget att klaga på, det är precis det du kom för.
Inställningen som tar dig överallt
Håll dig lugn, le, använd båda händerna, skorna av, priset först. Kom ihåg de fem så behöver du inte lära dig resten utantill. Vietnam är ett land där folk gärna får kontakt med resenärer som anstränger sig, och den ansträngningen är liten: en hälsning, lite tålamod och vetskapen om att det är du som är gäst här.
Och kliv ur din plan då och då. Stanna vid den där lilla restaurangen utan engelsk meny, snacka med försäljaren, kliv av i en by dit knappt några turister kommer. De bästa minnena från Vietnam skapas sällan vid de berömda höjdpunkterna, utan på vägen mellan dem.
Vad du gör i varje stad, var du sover och vad en dag kostar står allt på vår Vietnamsida.
Hur vet man vad som är okej i Vietnam?
Titta på folk omkring dig och gör som de gör. Står skorna uppradade vid dörren? Då åker dina av också. Väntar alla lugnt? Då väntar du också. Prutar kvinnan framför dig med ett skratt? Då gör du det också.
Är du osäker, välj alltid det lugna alternativet: låg röst, synliga händer, ett leende ovanpå. I Vietnam är nästan ingenting ett problem så länge du håller dig lugn, och nästan allt blir det i samma stund som du börjar skrika. De enda hårda gränserna är lagen: rätt körkort på en moped, hjälmen och inga foton på något militärt. Kom ihåg de tre, så plockar du upp resten på vägen.
