Du går genom Chinatown i Kuala Lumpur. Böneutropet driver ut från en moské, några gator bort hänger röda lyktor över ett kinesiskt tempel, och där emellan står ett hinduiskt tempel packat med målade statyer. Ingen tittar upp. Det är en helt vanlig dag här.
Malaysia är ett muslimskt land, men inget strängt sådant. Du ser sjalar och halalstånd, du hör böneutropet fem gånger om dagen, och samtidigt har varje stad ett kinesiskt klanhus och du kan beställa en öl på en kinesisk restaurang utan att tänka två gånger. Den blandningen gör landet lätt att resa i, så länge du vet var gränserna går.
Och de gränserna är inte svåra. Några regler för moskéer och tempel, något att täcka axlarna med, din högra hand och lite känsla för östkusten: det är i stort sett allt. Vad du ska äta här och var du hittar din öl står i vår guide till mat i Malaysia.
Tre folkgrupper på en och samma gata
Malaysierna är inte ett enda folk. Vid sidan av den malajiska majoriteten har nästan en fjärdedel av befolkningen kinesiska rötter, och en mindre del indiska. De har levt sida vid sida i hundratals år, och det kan du läsa direkt på gatan: i George Town står en moské, ett hinduiskt tempel och ett kinesiskt tempel inom några hundra meter från varandra, med klanhus fulla av snidat trä där emellan.
Där folkgrupperna verkligen blandades uppstod något nytt. I Melaka och Penang bor peranakanerna, ättlingar till kinesiska handelsmän som gifte sig med malajiska kvinnor. De byggde egna hus och ett eget kök: kinesisk teknik med malajiska kryddor, kokos och tamarind. På Baba & Nyonya Heritage Museum i Melaka går du genom ett sådant hus, inrett så som en förmögen familj en gång hade det.
På Borneo kommer ännu ett lager till. Där bor urfolk, som iban i Sarawak och kadazan-dusun i Sabah, och du hör dussintals egna språk. Landets officiella språk är bahasa Malaysia, men du hör också hokkien, kantonesiska och tamil. Och nästan alla pratar engelska, ända ner till matstånden. Det är en av de största skillnaderna mot grannländerna: massor av folk här pratar riktigt bra engelska, så du klarar dig lätt vart du än åker. En vägbeskrivning, en fråga om en rätt eller ett snack med ägaren till ditt guesthouse: inget pekande och mimande behövs.
Ett muslimskt land med avslappnad stämning
Islam är statsreligion, och det märker du i små saker. På sjalarna, halalstånden och på fredagslunchen, när männen går till moskén i stora skaror. En del sevärdheter anpassar sig också efter det: i Sepilok stänger orangutangcentret klockan elva på förmiddagen på fredagar, och canopy walkway i Taman Negara är stängd på fredagar. Är du där en fredag, planera dagen runt det.
Det du inte märker är någon stränghet i hur folk behandlar dig. Malaysier är avslappnade, hjälpsamma och nyfikna på var du kommer ifrån.
Moskéer: så går du in
Moskéerna i Malaysia är inte stängda för resenärer, och några är riktigt vackra. I Kuala Lumpur ligger Masjid Jamek, en av stadens äldsta moskéer, precis där två floder möts. I utkanten av Melaka står Straits Mosque på pålar i havet, vit med en gyllene kupol, och vid högvatten ser den ut att flyta.
Reglerna är desamma överallt. Skorna av, axlar och knän täckta, och du går inte in under bönen. På de stora moskéerna kan du låna en mantel om du inte har något med dig. Ha ändå en tunn sjal eller långbyxor i dagsryggsäcken, så behöver du aldrig vända i dörren.
Du stöter på moskéer på öarna också. På Perhentian Kecil ligger en mitt i fiskebyn, och sover du där väcker böneutropet dig tidigt på morgonen. Det hör till, och det är ett trevligare ljud än en väckarklocka.
Tempel: kinesiska, buddhistiska och hinduiska
Templen är lika olika som folket. Batu Caves utanför Kuala Lumpur är landets heligaste hinduiska helgedom: en 43 meter hög gyllene Murugan, 272 regnbågsfärgade trappsteg och ett tempel inne i en kalkstensgrotta högst upp. Du kan hyra en sarong för runt €1. Och lämna maten nere vid foten, för makakerna på trappan vet precis vilken påse de ska gå på.
Kek Lok Si på Penang är Malaysias största buddhistiska tempelområde, med en pagod i sju våningar och en Guanyin i brons högst upp på kullen. I Ipoh ligger templen djupt inne i kalkstensklipporna, med buddhor i halvmörkret och dammar fulla av koi. Där täcker du också axlar och knän, och du går i god tid: grottemplen stänger tidigt, så var där före fyra. Till den branta trappan i Perak Tong tar du något stadigare än flipflops.
I många tempel åker skorna av. Osäker? Titta vid dörren: står det en rad skor där, ställ dina bredvid.
Kläder: stan, stranden och östkusten
I Kuala Lumpur och George Town tänker du mest på kläderna när du går in i en moské eller ett tempel. På öarna är det steget från sanden in i byn som gör skillnaden. På Langkawi täcker du axlar och knän när du åker in i byarna bort från stränderna.
På östkusten spelar det ännu större roll. Kelantan och Terengganu är Malaysias konservativa delstater, och Perhentianöarna hör till Terengganu. På Long Beach märker du knappt av det, men går du in i fiskebyn tar du på dig en tröja och något över knäna. En sarong i väskan fixar det på några sekunder.
Alkohol: dyr, taxfri och inte överallt
Alkohol säljs i Malaysia, på kinesiska restauranger, barer och i mataffärer. Du hittar den inte vid malajiska matstånd, och knappt alls i de konservativa delstaterna på östkusten. Den höga skatten gör också ölen dyr: på en bar i Kuala Lumpur betalar du lätt tre euro eller mer, medan en färsk fruktshake kostar en bråkdel av det.
Det finns två undantag, och backpackers hittar dem snabbt. Langkawi och Tioman är taxfria öar, och där kostar en burk från butiken mindre än en euro. Ta bara inte med dig mer dryck från ön än du får.
Perhentianöarna är något helt annat. Där finns öl, på strandbarerna på Long Beach, men inte överallt och inte billigt: räkna med runt tre euro. Bort från stränderna låter du burken stå, och i de konservativa delstaterna går du inte längs gatan med en öl i handen.
Ramadan och högtiderna
Hamnar din resa under ramadan äter och dricker muslimerna inte på dagen. Det får du göra, bara helst inte synligt mitt på gatan eller precis bredvid någon som fastar. På andra sidan finns något fint: mot slutet av eftermiddagen öppnar ramadanmarknader överallt, med rätter du knappt ser resten av året. Det är de veckorna Kuala Lumpur smakar som allra bäst.
Kinesiska nyåret, i januari eller februari, sätter också landet i rörelse. Kuala Lumpur och Melaka blir fulla av folk, och på kvällen lyser Kek Lok Si på Penang av tusentals lyktor. Räkna med trängsel de veckorna.
Din högra hand, din tumme och handslaget
Några små vanor gör stor skillnad. Ge, ta emot och ät med höger hand. Vänster hand använder du inte för att räcka över mat eller pengar. Peka med tummen i stället för pekfingret: det känns konstigt första dagen, och sedan gör du det utan att tänka.
När du hälsar på någon av motsatt kön går du inte direkt fram för ett handslag eller en kram. Vänta tills den andra räcker fram handen, och följ hens exempel. Ska du in hemma hos någon? Skorna av. Det gäller ibland också där du sover: på Tioman Dive Resort åker de av redan i receptionen.
Droger: gränsen det inte går att förhandla om
Det finns en regel som inte ger efter en millimeter. Malaysia har några av världens strängaste narkotikalagar, och straffen är extremt hårda. Ta inte med något, köp inget och låt ingen prata omkull dig, inte ens på en ö där allt känns superavslappnat.
Gäst hos urfolken
Utanför städerna träffar du människor som inte bor på ett museum, utan helt enkelt hemma. Runt Taman Negara bor batek, ett av halvöns urfolk, och många båtturer stannar i en av deras byar. Åk med en guide som känner byn, fråga innan varje foto och köp något av det som görs där. Du är gäst, så bete dig som en.
Runt Semporna på Borneo bor bajau laut, havsnomader som lever på båtar och i hus på pålar, många av dem utan något medborgarskap alls. Barn paddlar ibland fram till din båt. Ge dem inte pengar, godis eller saker, be dem inte simma eller posera för ditt foto, och fotografera ingen utan att fråga.
Vill du lära dig mer om folken på Borneo? Det finns sätt där alla får ut något. På Sarawak Cultural Village utanför Kuching går du genom traditionella hus, ett långhus bland dem, och ser dajakfolkens danser och hantverk. På Mari Mari utanför Kota Kinabalu står husen från fem av Sabahs folk, du skjuter med blåsrör och äter en lokal lunch. Och på Penangs clan jetties har kinesiska familjer bott ovanför vattnet i generationer: gå ut längs plankgångarna, bara inte in i deras hem.
Inställningen som funkar överallt
Täck axlar och knän när du går in i en helig plats eller en by, använd höger hand, ta det lugnt med ölen på östkusten och fråga innan du tar ett foto. Mer än så behöver du inte komma ihåg. Malaysia är ett land där tre kulturer har gjort plats för varandra i hundratals år, och de gör plats för dig också.
Vad du ska göra på varje plats, var du sover och vad en dag kostar står på vår Malaysiasida.
Måste kvinnor täcka sig i Malaysia?
Inte överallt. Att täcka sig gäller främst moskéer och tempel, där axlar och knän ska vara täckta för alla och de stora moskéerna lånar ut en mantel.
Utöver det är det artigt att täcka axlar och knän i byarna bort från stränderna, på Langkawi lika mycket. Östkusten, Kelantan och Terengganu, är mer konservativ. Där tar du något över axlar och knän bort från stranden, på Perhentianöarna också. En sarong eller en tunn sjal i dagsryggsäcken är alltså det smidigaste du kan ta med: med den är du redo på några sekunder för varje moské, tempel eller bygata.
